Bilagor om forskningsfrågor

BILAGA 1

Argument för att behålla en eller flera anställda vid RFHL Uppsala

John Lilja, em. prof. i farmaci

1. RFHL Uppsala har inte bedrivit psykoterapi och ska inte bedriva psykoterapi. Verksamheten är Counselling (kvalificerad form av råd och stöd) med bl.a. nedtrappning av brukare som är tablettberoende. Därmed faller argumentet att Socialstyrelsen kräver journalföring för RFHLs verksamhet. För counselling behövs inte journalföring. Counselling har en lång tradition bland anställda i patientföreningar, vid kommunens institutioner och vid rådgivning vid Landstingets institutioner – utan någon journalföring.
2. Det saknas behovsanalys av den aktuella klientgruppens behov av psykoterapeutisk service. Behovet av counselling kan bedömas vara långt större än av psykoterapi. Att använda Landstingets resurser för psykoterapi av tablettberoende måste då anses som slöseri med samhällets resurser. De resp. behoven måste i vilket fall kvantifieras innan beslut fattas. Vidare måste behovet av psykoterapi tydligt motiveras. I de landsting där man fortfarande har projekt för lågdosberoende sköts nedtrappning, råd och stöd till helt övervägande delen genom counselling.
3. Landstingets förslag– en kraftig överföring av resurser från counselling till psykoterapi finns inte prövat vid något Landsting i Sverige. Bara det gör förslaget förvånande och märkligt.RFHL Uppsala är en viktig patientorganisation. Utan någon anställd kan föreningen inte ge kvalificerade råd och stöd (counselling) till läkemedelsberoende i Uppsala. Man kan alltså inte jämställa RFHL-Uppsalas personalbehov med det som gäller för andra patientorganisationer, där det räcker att ge kamratstöd. Vid läkemedelsberoende är det viktigt att en och samma person med tillräcklig kompetens erbjuder stöd och hjälp under en avsevärd tid.
4. I den internationella kunskapsutvecklingen, speciellt i USA, betonas idag behovet av kvalificerad ”counselling” för läkemedelsberoende. Individuell psykoterapi kan dock krävas för vissa klienter. Psykoterapi ersätter dock inte behovet av counselling. Counselling kan ges till en betydligt större grupp än som kan erbjudas psykoterapi. Psykoterapi är inte heller den adekvata åtgärden för många som söker hjälp för sitt läkemdelsberoende. Det innebär att psykoterapi inte kan ersätta behovet av kvalificerad counselling. En patientorganisation kan vid tillgång av anställd personal ge kvalificerade råd och stöd.
5. Counselling är ett nytt socialvetenskapligt område som kräver fortsatt utveckling. Det är nödvändigt att utvecklingen sker i samarbete med socialvetenskaplig forskning och medicinsk beroendevetenskap (se te.x McLeod, Introduction to Conselling, NY: McGraw Hill, 2003).
6. Verksamheten vid RFHL bör utvärderas. Värderingen bör ske utifrån ett mångsidigt perspektiv där inte bara kostnader och antalet klientbesök registreras. Det finns redan i litteraturen instrument för att utvärdera counsellingverksamheter. Det är frågan om att försöka förstå counsellingprocessen och vilka faktorer som bidrar till positiva resultat.
7. Det råder en uppenbar begreppsförvirring i den svenska debatten om vad som är evidensbaserad psykoterapi och counselling. De senaste årens forskning har dock visat att det inte varit som man tidigare antagit. De psykoterapeutiska skolorna och metoderna har visats ge likvärdiga resultat på klienterna oberoende av den valda metodiken. Det har man kunna visa genom s.k. statistiska meta-analyser. Det har visats sig vara relationen mellan behandlaren och klienten-patienten som bestämmer om åtgärderna ger gott resultat eller inte (se Wampold BE. The Great Psychotherapy Debate, Models, Metods and Findings, 2001). Bygger relationen på förståelse och respekt uppnås goda resultat. Förmodligen gäller samma förhållanden för counselling även om man där inte genomfört några meta-analyser.
8. Vi kan förvänta att en patientorganisation som RFHL Uppsala kan skapa sådana relationer som ger hög effektivitet definierat på det sätt som beskrivits ovan. Detta pga. den förståelse och respekt som finns gentemot klienterna som tar kontakt med RFHL

BILAGA 2

Om kunskapsläget kring problematisk läkemedelsanvänding - Citat ur Missbruksutredningens PM 2010 -01

Vi har satt de passager som belyser vår situation i fetstil:

”Olämplig läkemedelsanvändning och dopning

Kunskapsunderlaget både vad det gäller förekomst och användbara metoder för att hjälpa personer som använder dopningsmedel eller vanebildande läkemedel av lugnande och smärtstillande typ är bristfälligt.

Olämplig användning av läkemedel har av allt att döma en påtaglig omfattning, varför detta problemområde förtjänar särskild uppmärksamhet. Gruppen som kan ha en problematisk läkemedelsanvändning har angivits vara så stor som upp emot 200.000 personer.” (s. 201)





”Forskning och utvecklingsarbete

Inom detta område behövs förstärkning. Forskningsaktiviteten med relation till missbruk och beroende är hög, såväl inom biomedicinskt inriktad vetenskap som inom de socialvetenskapliga och psykologiska forskningsfälten. Forskningen bedrivs dock i alltför hög grad isolerat och det finns en brist på tvärvetenskapliga miljöer som inkorporerar ett flertal perspektiv. Den klientnära behandlingsforskningen är eftersatt i Sverige. Effekt- och effektivitetsfrågorna behöver ställas och besvaras. Det finns också behov av forskning med ett klientperspektiv som belyser upplevelseaspekterna för individerna av att till exempel ingå i ett behandlingsprogram.” (s 202)

Bättre vård och stöd för individen. Om ansvar och tvång i den svenska missbruks- och beroendevården. Diskussionspromemoria av Missbruksutredningen, Stockholm januari 2010,

Sammanställt av Kurt Nyberg